onsdag 25 juli 2012

Gå och fiska!


Unga kvinnor fiskar med spö från en vågbrytare, 1940-tal. Fotograf: Okänd (State Library & Arcives of Florida, USA)
Ibland snubblar man slumpmässigt över idéer som är så enkla och bra att man knappt förstår att man inte kommit på dem tidigare. Den australiska Twitterleken Collectionfishing är en sådan idé, och så här funkar den:
Varje måndag väljer någon – vem som helst faktiskt – ett nytt tema för veckans fiske. Det kan vara vad som helst; Rött, Hatt eller Sagoväsen har förekommit – men också ämnen som relaterar till aktuella händelser, typ Drottningjubileet. Huvudregeln är att det inte finns några regler.

Sen går man och fiskar, i sin egen samling eller någon annans, efter bilder som matchar temat. Det man hittar beskrivs kortfattat och twittras ut med hashtaggen #collectionfishing. Vem som helst kan alltså vara med, inte bara den som jobbar på en ABM-institution. Länkarna behöver inte heller gå till en samlingsdatabas, det går lika bra att använda Flickr eller någon annan bildtjänst. Allt som krävs är ett Twitter-konto, och hela världen är välkommen att delta.

Varför är det så himla bra då?

Museer, arkiv och bibliotek i bl a Australien, Holland och Nya Zeeland är med på fisket för att de tycker att #collectionfishing är:

  • Ett bra sätt att göra sina samlingar mer synliga. Kate Chmiel från Museum Victoria säger “For us museums, it’s about making our collections more accessible by putting them online. Obviously we can’t put everything on display, and we can’t let everyone into our stores, so it’s the next best thing.“ 
  • Ett bra sätt att utnyttja potentialen i social media för att skapa uppmärksamhet kring samlingsmaterialen. Det är också ett sätt att använda Twitter till något vettigt, och faktiskt en fördel att formatet är så litet och flexibelt. Man väljer själv när man har tid att delta och kan göra sin insats när som helst.
  • En chans/anledning/förevändning för folk som gillar (sina) samlingar att för en gångs skull få fördjupa sig lite i vad de innehåller. Det känns bra att få visa upp hur spännande saker som finns där inne och låta andra ta del av dem.  
  • En möjlighet att kommunicera med kollegor på andra institutioner. Även de som inte fiskar själva lämnar ofta värdefulla synpunkter och kommentarer på publicerade bilder. Och det är givande över huvud taget att snacka med folk utanför den egna arbetsplatsen, etablera nya kontakter, och tävla lite i all vänskaplighet om vem som hittar den bästa, vackraste, fulaste eller knasigaste bilden.
Men framför allt är det kul. Någon som vill vara med?

/ Johanna Berg, Digisam

tisdag 3 juli 2012

Svar på öppet brev från Svenska Fotografers Förbund

Svenska Fotografers Förbund (SFF) ställde i förra veckan ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.

Digisam känner inte igen sig i beskrivningen. Att sprida felaktig information till landets kulturarvsinstitutioner i denna, såväl som andra frågor, är oss helt främmande. Brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider och därför har vi bett SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.

I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni med temat licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam och kan i sin helhet ses på http://youtu.be/mpnUwm3OYjo










Ångspårvagn på Ringvägen 1901
Fotograf okänd
Ur Stockholms spårvägsmuseums
samlingar
No known copyright restrictions





Här följer Riksarkivets svar på det öppna brevet från SFF:

2012-07-03
Dnr RA 02-2012/3245                                                       


Svenska Fotografers Förbund (SFF) har ställt ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.

Eftersom brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider ber vi SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.

I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni om licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam.

Digisams representant vid konferensen utgick i sitt anförande från de samtal som sekretariatet under våren fört med centralmuseer och de statliga kulturmyndigheter som är medverkande i vårt uppdrag. En ofta återkommande fråga vid dessa samtal är att myndigheterna och institutionerna uppfattar upphovsrättslagen som problematisk och svår att tolka i uppdraget att tillgängliggöra sina samlingar, särskilt bild, på internet. Digisams slutsats är att det krävs utbildning och kompetensutveckling så att fler bilder kan tillgängliggöras inom lagens ramar. Annars är risken att värdefulla samlingar, av rädsla för att göra fel, förblir opublicerade. Digisam råder därför institutionerna att börja med det som är enkelt och välja att digitalisera och lägga ut bilder med utslocknad upphovsrätt och publicera dem med Public Domain-märkning. Vi understryker också vikten av att bilder i Public Domain inte ges en förnyad upphovsrätt när de digitaliseras. Ett råd som ges i linje med Europeiska kommissionens rekommendationer att ”improve access to and use of digitised cultural material that is in the public domain by ensuring that material in the public domain remains in the public domain after digitisation…”

När det gäller de rekommendationer och policies som underblåser en felaktig tolkning av upphovsrätten nämner SFF särskilt Riksantikvarieämbetets rapport ”Fritt fram” och Wikimedia Sveriges ”Kulturskatter på nätet. Så här gör man”. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Wikimedia måste självklart tala för sig själva. Digisam arbetar utifrån inriktningen att tillsammans med andra delta i dialogen med ideella organisationer och andra aktörer på internet för att bidra och stötta med vår erfarenhet och kunskap.
Digisams främsta uppgift är att bidra till att målen nås för den av regeringen beslutade strategin för digitalisering av kulturarvet. Den huvudsakliga bakgrunden till strategin är att uppfylla de åtaganden som Sverige gjort genom Europeiska kommissionens rådsslutsatser om det europeiska digitala biblioteket Europeana. Strategin ska samtidigt bidra till att uppfylla de kulturpolitiska målen.

Digisams roll är bl.a. att stötta minnesinstitutionerna i deras arbete med att göra kulturarvet tillgängligt på nätet och därmed underlätta för användarna att bli medskapare till den kultur och det kulturarv de använder och brukar. I det arbetet kommer Digisam att i olika former samverka brett med myndigheter, institutioner, organisationer och enskilda som är involverade i arbetet med digitaliseringen av kulturarvet.

Allt fler kulturarvsinstitutioner söker samverkan med Wikimedia och bidrar aktivt till det webbaserade uppslagsverket Wikipedia. I våras träffade t.ex. Centralmuseernas samarbetsråd en överenskommelse med Wikimedia om samverkan för att öka tillgängligheten av den information och kunskap som finns bakom museernas väggar, med målet att nå ut till en större, bredare och yngre publik. Centralmuseerna utgör den till antalet större delen av Digisams av regeringen utpekade samverkande myndigheter och institutioner.

Att kulturarvsinformation görs tillgänglig på nätet är inte ett slutmål utan en viktig förutsättning för att informationen ska bli använd. Därför är det viktigt att informationen är tydligt licensierad så att användarna och företrädarna för kulturella och kreativa näringar vet vad man kan och inte kan göra med informationen. Creative Commons är en licensieringsform, grundad i upphovsrättslagen, där rättighetsinnehavaren genom ett system av licenser kan avstå från vissa delar av det rättsliga skyddet och därigenom göra det lättare för andra att använda materialet i olika sammanhang. Men det är viktigt att påpeka att det förstås alltid är upphovsrättsinnehavaren som bestämmer om informationen ska CC-licensieras eller inte.

Viktiga samverkansparter är självklart också de organisationer som företräder upphovsrättsinnehavarna. Precis som SFF väntar Digisam otåligt på den lagrådsremiss som kommer att innehålla förslag till nya avtalslicenser. På en konferens, om bildanvändning i det digitala samhället, som anordnades av arkivsamfundet i höstas skakade Digisams verksamhetsledare och SFF:s verksamhetschef Catharina Ekdahl offentligt hand på att, när lagförslaget presenterats, sätta sig ner och förbereda de frågor som behöver hanteras inför kommande förhandlingar.

Digisam ser fram mot att under hösten träffa SFF och diskutera de frågor som framkommit vid de möten vi haft med minnesinstitutionerna. Förslag på tider för ett sådant möte ligger i ordförande VD Lotta Schwarz och VD och verksamhetschef Catharina Ekdahls inkorgar.


Björn Jordell
Riksarkivarie
och ordförande i Digisams styrgrupp      

Rolf Källman
Avdelningschef och verksamhetsansvarig för Digisam