DC-net projektets slutkonferens

Photo: Maria Teresa Natale

För en vecka sedan deltog vi på Digisam i DC-NET projektets slutkonferens i Rom. I ett tidigare blogginlägg (Digital Infrastruktur) skrev jag om DC-NET projektet, som jag själv varit verksam i under de senaste två åren.

Konferensen inleddes med en inspirerande beskrivning av digitaliseringens möjligheter och hur den gynnar arbete med att bevara exempelvis ett konstverk samtidigt som den möjliggör för vem som helst att via Internet ta del av detaljerna i konstverket. Det handlar då om att få fördjupa sig i detaljkunskaper som man annars sällan eller aldrig får möjlighet att ta del av. Som exempel användes några av renässansens mästerverk.

DC-NET projektets mål och slutsatser presenterades och exempel visades på hur man så här långt använts sig av projektets resultat inom kulturarvssektorn. Riksarkivet har tillsammans med franska Kulturministeriet haft en ledande roll i arbetet med att ta fram förslag på prioriteringar av nya tjänster som kan förmedlas genom de digitala infrastrukturerna för förmedling och lagring mm. Högst prioriterat blev långsiktigt digitalt bevarande. En rapport om dessa prioriteringar, kompletterad med goda exempel (best practices), har publicerats av DC-NET, ”DC-net priorities and Best Practices for Cultural heritage” och finns även att ladda ner på projektets hemsida.

Betydelsen av att en dialog etableras mellan kulturarvsinstitutionerna, forskare och representanter för de digitala infrastrukturerna har varit ett genomgående tema i DC-NET projektet, och detta lyste tydligt igenom i de flesta av konferensens presentationer. Som en av talarna påpekade, så är det inte längre tekniken i sig som är ett hinder. De tekniska lösningarna finns oftast, frågan är istället vilka behov kulturarvsinstitutionerna har?

Verkligheten är naturligtvis lite mer komplex än så, och det kan vara svårt att definiera vilka tekniska lösningar man önskar utan att ha en övergripande bild av vad som redan är tillgängligt, bl a genom digitala infrastrukturer. Men det är viktigt att hålla i minnet att de tekniska möjligheterna att digitalisera, bevara, förmedla och använda det digitala kulturarvet normalt redan finns. Den stora frågan är hur man tillämpar dem på allra bästa sätt? Och för att kunna svara på detta måste man veta vilken målbild som respektive kulturarvsinstitution har och vilka resurser som institutionen kan avsätta.

Wim Jansen, project officer för DC-net, presenterade programmet för kommande infrastruktursatsningar och betonade att det är strategiskt viktigt för kulturarsvinstitutionerna att vara med. Digisam kommer också att fortsätta följa utvecklingen inom ramen för vårt uppdrag.

/Sanja Halling, Digisam