Heja Norge! Bruk er bra!

Syttende mai firas i Stongfjorden ca 1910. Foto: Paul Stang (Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane)

Förra veckan lanserades en fin norsk rapport om webbpublicering av fotografi. Den heter ”Fotojuss - förarkiv, bibliotek og museum” och har producerats i samarbete mellan de centrala norska kulturarvsmyndigheterna - Nasjonalbiblioteket, Riksarkivet och Kulturrådet. Både publik efterfrågan, allt starkare politiska signaler och interna ambitioner har bidragit till ökat intresse för materialen och skärpt uppmärksamhet på lagens tillämpning. Från en svensk utsiktspunkt blir man nästan avundsjuk när man ser hur tre centrala aktörer på det viset förmått samla sig till ett gemensamt ställningstagande baserat på kulturinstitutionernas samhällsuppdrag.

Norska ABM-institutioner beräknas förvalta omkring 40 miljoner fotografier och användningen har, precis som här hemma, hämmats av den stora osäkerheten om vad man egentligen får göra med dem. Bokens fokus ligger dock inte på förbuden, utan författarna koncentrerar sig på vad som är möjligt, tillåtet och önskvärt.

Huvudbudskapet till den norska kulturarvssektorn är att den bör börja arbetet med de enkla och okomplicerade materialen; foton med utslocknad upphovsrätt och bilder som institutionerna har formella rättigheter till. Man bör vidare kunna acceptera en viss kalkylerad risk, och den som behöver mer specificerad rådgivning kan kontakta norska Nasjonalbibliotekets jurister som har i explicit uppdrag att stödja hela sektorn.

Boken inleds med en övergripande programförklaring och ett tiopunktsprogram (sidan 13) som är precis lika tillämpligt i Sverige. I de följande kapitlen förs utförliga resonemang om upphovsrätt (åndsverksloven) och personskydd (personvern). Det är läsvärt för den specialintresserade men kanhända förvirrande för många svenskar, eftersom lagen på viktiga punkter skiljer sig från svenska förhållanden.

Mest inspirerande är, tycker jag, praxisavsnittet som med autentiska exempel diskuterar de svåra frågor många bildarkivarier står inför i sitt dagliga arbete. Det är inget facit, men ger ändå stöd för bedömningar i linje med lagen.

En evig fråga rör t ex skillnaden mellan fotografisk bild och fotografiskt verk, och Nasjonalbibliotekets jurister slår mycket tydligt fast att den måste avgöras på juridiska och inte fotografiska grunder. Själva existensen av en dubbel reglering tolkar de som att ett verk måste vara något alldeles enastående. Det saknar därför helt betydelse om upphovsmannen är professionell, berömd eller lagt ned tid och pengar på att åstadkomma bilden. Viktigt är att minnas är däremot kravet på individualitet – den unika, personliga, tolkande blickens prägel. Kan man anta att fotot blivit likadant med en annan fotograf är det sannolikt inte fråga om ett verk.

Vidare diskuteras bl a vad som gäller för negativ i relation till kanske kraftigt bearbetade positiv/kopior (alltid samma skyddsklassning), och vad som menas med att en bild offentliggjorts. Etiska frågor tas också upp, med tankeväckande exempel på t ex medicinska dokumentationsbilder och gruppfoton av barn i olika sammanhang. Det är viktigt är att även etiska avgöranden baseras på professionella riktlinjer, det kan ju inte vara det personliga tyckandet som avgör om t ex ett ansikte ska pixlas. Den potentiella skadan av en integritetskänslig publicering är dessutom större än vid en upphovsrättskränkning, eftersom den inte kan göras ogjord och kanske inte heller kompenseras med pengar.

Med Fotojuss har den norska kulturarvssektorn tagit viktiga första steg. Per Olav Torgnesskar, som varit huvudredaktör för boken, understryker att den ska ses som början på en längre process. Den besvarar en del - men långt ifrån alla - frågor. Lagtillämpningen är fortfarande ett svårt område, säger Torgnesskar, och det vi nu måste gå vidare med är i första hand licensieringsfrågorna.

Johanna Berg, Digisam